I söndags reste jag till Mo i Rana för första gången.
Ska på jobb i 5 veckor.
Har ju jobbat på samma sjukhus i Norge i sex år nu så jag tyckte det var dags att se nått nytt.Planen var ju att jag skulle resa runt lite när jag började jobba i Norge 2006,men jag har “fastnat” i Bärum. Inte så konstigt eftersom det är väldigt trevligt där.
Nåväl,i söndags kl 12:15 började jag min resa till en ny arbetsplats.Det blev taxi till busstationen och sen buss till Oslo,med ny buss till Gardermoen där jag äntligen skulle få flyga. Har längtat efter det. Gillar start och landningar. Det blev några stycken vill jag lova.
Första flygningen var mellan Oslo och Trondheim i ett ganska stort plan. Lite försenade var vi men alla småplanen skulle vänta sas det. Många skulle vidare.
Med en kvarts försening kom vi iväg upp i luften med ett proppfullt flyg. Ja vi var ju inte så många förståss.Det lilla propellerplanet tog 39 passagerare!
Första överraskningen kom när vi startat. Vi skulle efter 25 minuter ner i Rörvik och släppa av folk och sen vidare till Mo i Rana. När vi lämnat Rörvik började jag läsa i den obligatoriska tidningen som finns på alla flyg.
Där fanns en artikel om en “manick” som gjort det lättare att landa när det var dimma.Det lät ju bra,men trots den så måste piloten kunna se landningsbanan när man kom ner på 200 fot.
Intressant artikel!
När fasten seatbelts kom på för inflygning till Rana så säger piloten: Det är dimma över flygplatsen men jag ska pröva på att landa.Jag trodde först det var ett skämt,men inte då.
För alla som inte åkt propellerplan så vill jag berätta att det liksom hörs när man tar upp planet igen när landningen misslyckas,vilket den gjorde 2 gånger.Hade vi kommit ner så hade planet varit enligt tidtabellen 22:40.
Ingen dramatik,men nånstans var vi ju tvungen att landa frågan var bara VAR.
Det blev Sandnessjöen ute vid kusten.Pytteliten flygplats. Personalen där skulle ordna så vi kom till Rana,frågan var bara HUR?
Strax efter midnatt kom vi iväg med BUSS. Tyvärr hade sista färjan gått fick vi besked om,så då skulle resan gå via Mosjöen.
Dit var det ca 5 mil,och sen var det 9 till därifrån till slutdestinationen.Resan tog mer än 3 timmar.Första delen gick utefter vattnet tror jag,snorhalt,regnigt och framförallt kurvor där man nästan såg dom som satt fram i bussen om man satt som jag lite längre bak.Dessutom var det smalt så in i vassen och massor med små tunnlar som var ännu smalare.
Efter Mosjöen kom vi ut på E6 som var något bredare,men låg högre upp längs med berget.
Slutligen framme i Mo i Rana fick jag vänta sist på taxin så kl blev 03:20 innan jag var framme vid sjukhemmet.
Har bestämt mig för att hemresan går via Bodö.Dit går det tåg som iaf sitter fast på en räls.Sen är det direktflyg till Oslo. Ska lyxa till det med att flyga till Arlanda oxå. Gillar ju starter och landningar!

Filed under: Okategoriserade